Om boken: år / ”Jag är ledsen”, jag hör Justins röst. Hans hand lämnar min midja, men kommer sedan tillbaka, och jag känner att den är blöt. Gråt? "Jag är så sårad av det jag gjorde", gör han en paus, sniffar, men fortsätter, "Jag är så rädd att förlora dig, och jag är glad att du pratar, speciellt när du säger mitt namn." Så generad och öm. Kanske för vissa är detta nonsens, men inte för mig. Jag ser hur du växer och utvecklas. Du är vacker. Du förändrade mitt liv. Lissa... Förlåt mig.